Sommaren 2023 gjorde jag mina gesällprov och några veckor senare fick jag besked att de var godkända! Här är de, det obligatoriska armbandet och smycket som jag valt och formgivit själv. Det blev en brosch i form av en liljekonvalj. Innan jag satte igång med mina arbeten skulle jag gärna ha velat se fler tidigare godkända gesällprov (icke godkända är också lärorikt). Därför skriver jag om min upplevelse för att det kan vara intressant för dig som kanske är påväg att ansöka, eller för dig som av andra anledningar hittat hit.
Först behöver man visa att man har arbetat/studerat under en viss tid för att få bekräftelse att göra provet. Under arbetets gång har man tillgång till sin handledare vid frågor och funderingar, samt en kontrollant som vid några tillfällen kommer förbi och ser till att arbetet inte utförs av någon annan.
Den stela armringen är en del, den svåraste delen tycker jag. Det är stora ytor och tekniska moment som de flesta guldsmeder idag inte gör särskilt ofta. Det finns en skiss att utgå ifrån med mått, höjd, bredd och godstjocklek. Det gäller att hålla sig inom de angivna måtten, så därför krävs planering av delarna innan själva arbetet börjar. Storleken får man välja själv, men det är viktigt att det det blir en fin oval form.
På bilden ovan ser ni hur den såg ut efter lödning, filning och smärgel av yta. Endast en springa som lufthål, som sedan blir platsen för gångjärnet (kontracharnér).
Det är alltså ett ihåligt armband som består av en inre ring, en yttre och två väggar. De ska passa in i varandra, hålla formen och lödas tätt. De tekniska momenten som fjädern och gångjärnet är också tidskrävande. Kontracharnér gör så att armbandet inte kan öppnas för mycket, det ska gå segt så att den kan stanna i öppet läge, därför måste bl.a tråden som dras i charnéret passa precis. Charnéret (röret) till gångjärnet tillverkar man också själv från plåt och drar dom i passande mått.
Bilden ovan är från lödningen av tråden i charnéret, ena sidan är lödd andra är nitad, precis i slutet av arbetet innan timmar av polering!
Jag valde att tillverka min armring i silver (pga guldpriset, samt att det inte är en modell som säljer särskilt lätt idag). Det har sina för och nackdelar, ytan är nästan omöjlig att få helt fri från små repor. Silver behöver också vitkokas, det blir lätt fläckigt om man polerar eller slipar ojämnt, fogarna kan lätt fräta, fjädern får inte samma spänst som i guld osv. Det bästa är väl priset och att det är mjukt att smida. Jag tror att det hade gått snabbare att tillverka i guld och det hade blivit ett mycket bättre resultat. Ena halvan ska i regel vara blank och slät, den andra halvan kan ha textur eller gravyr om man vill. Jag gjorde hela blank.
Broschen är tillverkad i 18k rödguld, med sötvattenspärlor i olika storlekar. Baksidan har en trådkrylla som man snurrar på för att öppna och vinkla ut nålen. I arbetet ska man också få med ett antal tekniker, jag kunde pricka av:
1. Formning, tex smide av stjälken som är kantig och smalnar av i toppen.
2. Hårdlödning, ihopsättning av alla delar.
3. Trådarbete, bladet som är av tjockare och tunnare tråd.
4. Broschmontering, vilket är trådkryllan och nålen på baksidan.
5. Fattningar, för pärlorna.
6. Inpassning av delar.
Vid inlämning ska stenarna eller pärlorna inte sitta fast, de skickas med vid sidan om. Sedan kan man också ha med mer inpassning, tex charnér och visa på låstekniker. Det är såklart bättre att ha med så mycket som möjligt i samma arbete, det kan ge högre poäng om man gör det riktigt bra. Många väljer att göra en medaljong just därför att det innehåller många tekniker, inte minst inpassning. Men jag tyckte att det var roligare att göra en brosch som kan komma mer till användning.
Det finns de som väljer att göra tre arbeten för att visa på fler tekniker, men det krävs bara två. Utöver det praktiska lämnar man också in skisser, materialberäkning och beskrivning av hela processen med tidsangivelser. Sedan granskas proven, stämplarna är då övertäckta.
Det kostar också pengar, att ansöka och att ta emot gesällbrevet. Materialet står man själv för, sedan är det många timmars arbete som går åt. Jag tycker att det är värt det, om man gillar att utmana sig själv. I slutet var jag riktigt nervös att, speciellt armringen, inte skulle vara godkänd. Det värsta som skulle hända är att komplettera eller göra om.
Men det gick ju bra, i november 2023 fick jag ta emot mitt gesällbrev i Stockholms stadshus, tillsammans med 2 andra gesäller i guldsmide och omkring 200 till i andra yrken ( +de som hämtade ut sina mästarbrev). Det fanns även en liten utställningsyta i Blå hallen där jag fick visa upp broschen tillsammans med mitt examensarbete från Hantverksakademin, ett urval av andra yrken visades också upp där. Tacksam för det, och för alla lärare och människor omkring mig som hjälpt mig att åstadkomma det jag gjort hittills! Det finns mycket kvar att lära, det kommer det alltid att finnas, men det här var en milstolpe.
Till sist, ur texten från utställningen:
”…Att jag fått mitt gesällprov godkänt är ett bevis på att jag uppnått en viktig nivå i min yrkesskicklighet, vilket känns mycket betydelsefullt inför min fortsatta satsning inom yrket. Under min lärlingsutbildning har jag haft förmånen att jobba under vägledning av erfarna guldsmeder som generöst delat med sig av sina kunskaper. Jag tycker att det är viktigt att bevara hantverkskunnandet och ta tillvara på det som finns och omarbeta till något nytt. Jag vill skapa långlivade smycken med hög kvalitet.”
jwalivaara.com 